mars 2007

VAD, HUR OCH VARFÖR?

I början av min karriär trodde jag att det var VAD man gjorde som räknades. Senare fick jag lära mig av erfarnare kollegor att det är HUR man gör det som räknas. På äldre dar har jag kommit på att det väsentliga (som skiljer skit från pannkaka) är VARFÖR (med vilken avsikt) man gör det!

Uppfattar inte ens att "jag trollar" eller "utför magiska konster" när jag jobbar utan har inställningen att jag är där för att underhålla publiken, trollerikonsterna är enbart ursäkten för att jag står där. Brukar skoja lite om utvecklingen från amatörtrollkarl till yrkesartist utifrån hur man definierar det man gör (David Stone hade mycket roligt åt "trappan" och bad att få citera den i en kommande bok):

1) Jag trollar för dem, (visar tricks)

2) Jag underhåller dem (med trollerieffekter)

3) Jag arbetar (med att ge publiken en underhållande upplevelser)

Detta är naturligtvis ett skämt men skickliga artister har ofta haft en utveckling från fokus på sig själva och vad de gör till fokus på publiken och vad de upplever. Föreställningen äger inte rum på scenen utan i åskådarens medvetande.

Stick och brinn!!!!!

Behövde ett par svarta jeans i all hast häromdagen och eftersom jag befann mig i ett stort köpcentrum slank jag in i närmsta klädaffär, en H&M butik i två plan. Scannade av första våningen och förstod att jag inte skulle hitta mina svarta herrjeans bland våningens utbud av smink, bijouterier och senaste modetröjor för unga kvinnor. Rulltrappan upp och där längst in i en hörna hängde lite herrkläder på en yta som kanske motsvarade 3% av hela butiksytan. Utbudet var minst sagt magert; några tröjor, några skjortar, några byxor, ett par sorters kalsingar och strumpor. Detta var inte en herravdelning. Detta var ett litet sortiment herrkläder som butikens kvinnliga kunder kunde plocka med sig ett udda plagg hem till maken. Livsmedelsutbudet i en bensinmack känns fullservice jämfört med det här. Kände mig som om jag av misstag kommit in på damtoaletten. Lite skamsen. Hade jag gått fel? Var jag inte välkommen här? Frågade en förbipasserande anställd: "Är detta alla herrkläder ni har?" Hennes jakande svar, kombinerat med det budskap butiksarkiktekten och H&Ms:s marknadsstrateger på ett nästan brutalt sätt kastade i ansiktet på mig var "Stick och brinn! Du är inte välkommen här! Du har gått fel!" Efter den chockerande upplevelsen stapplade jag ut ur butiken och hittade efter en stund mina svarta jeans på Dressman, köpte föresten två likadana för då fick man 50 kr rabatt.

En intressant upplevelse av marknadskommunikation utan ord. Dessutom en lyckad kommunikation. Dvs budskapet uppfattades korrekt. Sedan började jag fundera om det finns andra exempel på avvisande marknadskommunikation och hittade massor av exempel. Här är några uppslag på hur du kan hitta avvisande budskap:

- försök ringa till Telia Sonera!

- försök betala en räkning på banken!

- var social och gå till puben en fredagskväll och försök föra ett samtal med dina kompisar!

-försök boka om din lågprisbiljett på flyget!

Nästa tanke slog mig som blixten: Har jag avvisande budskap i min egen verksamhet? Säger jag : "Stick och brinn!", till några kunder, arrangörer eller någon del av publiken ????

"Trolleriporrig stämning..."

I en recension av Joe Labero's show på Hamburger börs i SvD (  http://www.svd.se/dynamiskt/rec_dans/did_14783418.asp  ) skriver Kristina Lundell kritiskt att föreställningen har en "trolleriporrig stämning".

Det kan hända att Kristina Lundell skjuter över målet och har skrivit en fullkomligt orättfärdig recension av Joe Laberos show. Jag har själv ännu inte sett föreställningen så jag har igen aning.

Men jag reagerade igenkännande på uttrycket "trolleriporrig stämning", trots att jag nog aldrig hört eller sett det förr. Däremot har jag sett en oerhörd massa trolleriföreställningar. Och jag förstår allegorin mellan en porrfilm och en trolleriakt. Trollerivärlden är så full av klichéer och stereotypa beteenden och gamla invanda, nästan arketypiska presentationer, precis som en dålig porrfilm. Sättet 9 av 10 illusionister snurrar runt på ett skåp eller bankar stålbladen emot varandra. Den lätt överlägsna triumfiatoriska attityden vid ett klimax. Sättet att smeka en sidenduk. Utbristningar i omöjliga flourishes av kort eller bollar. Listan är oändlig. Komiska parodiakter (typ Tomsoni eller Topper Martyn) excellerar i "trolleriporr". Det är kul när det är avsiktligt!

Varning för oavsiktlig "trolleriporr"!